söndag 24 mars 2013

Kriminalitet- Langare


Idag så hade jag tänkte prata lite kriminalitet igen. Jag ska prata om Langare. Varför? För att Langar "yrket" är väldigt utbrett och det finns väldigt mycket man bör veta innan man ger sig in i det. Jag tror att det är bra om någon tar upp det. Jag tror också att lagningen i Sverige kommer öka inom de närmsta åren. Därför vill jag ta upp det här och få er och förstå varför ni INTE ska ge er på det.
Vad är en langare? En langare är en person, som bedriver illegal försäljning av illegala substanser,substanser som Staten har monopol på(som Alkohol) eller något som man ska betala skatt för som ciggaretter. Men den typen av langare som jag ska skriva om idag, är langare som säljer droger. Droger säljs det av alla slag. Några vanliga som ni säkert hört om är: Cannabis, LSD, Ecstasy, Kokain eller amfetamin. Alla de här drogerna säljs av langare och langarna tjänar ofta multum pengar på det.

 Langare jobbar på olika sätt. Vissa är sina egna chefer och andra styrs av gäng. Många som inte gett sig in i det än ser det ofta som ett drömliv: Alltid gå med tjock plånbok, kunna köpa grejer som man inte kunnat innan. Om ni har den synen så är ni fel på det. Langare tjänar rätt bra pengar, jag ska inte sitta här och ljuga. Men för vilken risk? Om man inte kan reglerna som finns på gatan så ska man absolut inte gå in i gamet. Det
finns mer regler än vad man tror.

Langare har alltid konkurens. Och alla vill tjäna så mycket som möjligt. Därför finns det mycket risker och mycket att tänka på. En risk är t.ex att bli bötfälld av en annan langare eller gäng. Tänk dig att en annan langare går och betalar skatt till ett gäng varje månad för att få sälja på det område han säljer på. Helt plötsligt så kommer det in en nykomling på hans område och börjar slänga. Det är klart att langaren som betalar skatt varenda månad, inte vill att den andra ska springa runt och sälja, utan att betala något.Langaren som betalar skatt kommer antagligen bötfälla honom själv eller gå till gänget och berräta att någon säljer utan lov.

En annan grej som folk som ger sig in i den branschen tänker på, som ofta är deras stora misstag: sälja för stora bitar. Tänk dig att någon köper hela 50 g cannabis för 5000 kr, och ska börja sälja. 1 G kostar 100 kr, vanligtvis. Så för att få någon profit så drar du av 0.2 G från varje gram du säljer. Det här ger han/hon 20 kr i vinst för varje bit. När du pratar med någon som säljer så säger personen ofta "hur många bitar ska du ha". Bitar räknas inte som hela gram, utan bara 0.8. Säger han "hur många G:n"då är det ofta hela gram. MEN. Säljer en person hela gram så tar han en risk. Om han säljer bra cannabis, så kommer kunderna gå till han, för att han ger mer för samma pris. Det här kan göra langare rätt sura det med. De förlorar kunder, Det kan bli böter på det med.

SÅ SNÄLLA NI! Låt bli! det är för mycket risker. Tar inte andra langare er så tar polisen er. Ni går aldrig en karriär som kriminell problemfri. Anledning till att jag tog upp exempel på risker, är för att ni ska förstå att det inte är värt det Jag skriver det väldigt tydligt nu, så man inte får polisen i ryggen sen: Jag uppmanar ingen till att börja langa eller genomföra annan kriminell aktivitet.

Kvällens låt:

Den här veckan: Awesome!


Så, då var det söndag. Den här veckan har varit riktigt bra. Jag har gjort en massa saker som har behövt göras och saker jag har velat göra. Veckan började fint med en Tacoskväll med film, med tjejen jag träffar just nu, vilket var sjukt awesome. Dagen efter så åkte vi till henne på kvällen, då vi lagade hamburgare med Jordnötssmör, ost och bacon, Det var något jag aldrig smakat förr, men det var riktigt najjs. Vi avslutade kvällen med att bara ligga och kolla film. Dagen efter så kände jag för att söka lite jobb. Jag sökte den dagen cirka 30 jobb, och fick svar samma dag. Men jag kände att det inte var ett jobb för mig, då man var tvungen att göra en egen investering på 975 kronor för att börja jobba där, vilket jag skulle kunnat göra, om jag hade de pengarna. Dagen efter däremot, så hörde ett intressant jobb av sig. Det är ett butikssäljarjobb i Malmö, som jag ska på intervju för imorgon.

På fredagen så såg jag fotbollen på tv och drog sen ut en kort runda på puben med några polare. Det var en bra kväll, som en fredag ska se ut. Min polare var så full, så att han ramlade av sin stol och la sig på golvet inne på puben. Sådana trevliga saker som påminner man om att man fortfarande är ung. Tack för en trevlig kväll pojkar!. Igår så satt vi bara hemma hos en av mina polare och spelade  Heroes of might and magic 3 och drack öl. Mycket trevligt det med. Det är ett spel som tar ett tag, och det är ett perfekt sällskap spel när man tänker på det. Det är turbaserat, vilket gör att man verkligen kan sitta och chilla med en öl, snacka och spela i sin egen takt.

Idag så tänkte jag nog bara sitta inne och mysa i min lilla 1:a. Jag tänkte ta mig en liten nostalgitripp och åter igen installera Rome: Total war och bli "The emperor", haha. Senare ikväll så ska jag kolla upp vart i Malmö jag ska imorgon och försöka lägga mig i tid. Ha en riktigt bra fortsatt dag. Fred ut!

Dagens låt:

onsdag 20 mars 2013

Jag ställer mig upp för maskrosbarnen.

Världen är full av barn. Alla kommer växa upp, leva sina liv och skriva sin egen historia. Många kommer sitta och berräta om sina liv, allt de varit med om, kanske till och med saker de aldrig upplevde, men önskar att de gjorde. Människor finns det över hela jorden. Många länder och kulturer finns det med, och det finns lika många syner på livet, som det finns människor. Men en sak har alla människor gemensamt. Alla har haft en barndom. Vem du än är och vad du har gjort för val här i livet så har vi alla varit små ömtåliga barn som behöver skydd och kärlek. Det alla tyvärr inte har gemensamt är att alla inte får just skydd och kärlek. Det är alla de här barnen, maskrosbarnen, som jag vill skriva om idag.

Jag ska börja med att förklara vad ett maskrosbarn är. Ett Maskrosbarn, är att barn som på något sätt har haft en tuff barndom, men som ändå kämpar sig igenom det. Nu menar jag inte att alla som har det tufft i sina stunder är maskrosbarn. För alla har vi våra jobbiga stunder. Nej, ett exempel på maskrosbarn kan t.ex vara att han/hon har missbrukande föräldrar, föräldrar som misshandlar, eller på annat sätt kränker barnet. Ett maskros för mig kan också vara ett barn som har det svårt med att få mat varje dag, eller kanske blir mobbade i skolan. Ett maskrosbarn kallas maskrosbarn, för att de är överlevare. Precis som maskroser kan växa upp ur asfalten på vägar, klarar de här barnen sig genom barndomen och lär sig klara sig här i livet.

De här barnen ställer jag mig upp och gör honör för. Varför? Ni tror säkert att jag är en som " tycker synd" om maskros barn. Men så är det inte. Jag respekterar dem. Jag respekterar dem på grund av erfarenheten och människorna de blir till som vuxna. De blir ofta väldigt synnpatiska, förstående, varma människor med ett hjärta av guld. Jag tror att det är på grund av allt de har varit med om, att de får en annan syn på livet. De vet vad det innebär hur det är att ha det tufft och inte få så mycket kärlek. Man har ofta mycket att lära av de här människorna. Respekt till alla människor, men idag så går min honör till er: Maskrosbarnen.

Dagens låt:

måndag 18 mars 2013

Vägval här i Livet!

Kriminalitet. Det befinner sig över allt på vår moder jord. Ett yrke för alla, i alla åldrar. I det här yrket blir det aldrig tal om arbetslöshet. Det finns alltid jobb, för alla som vill. Från unga gatukrigare, till gamla erfarna vargar, som har kämpar som mot en ständig kall mager vinter, mot hungern. De här människorna vet hur man överlever. De jobbar 24 timmar om dygnet och de är bra på det. Många av dem lever under ständigt hot och kan aldrig vända någon ryggen. Många tar avstånd från kriminella personer. De blir ofta utfrysta ur samhället, för deras val i livet. Det många glömmer är att: Inte många blir kriminella för skojs skull. Bakom varje individ gömmer sig en unik historia bakom. Historier och erfarnheter som inte många har. Missförstå mig inte: Jag tycker att kriminalitet är ett problem som måste lösas. Men för att göra det så måste folk runt omkring få en ny insyn och förståelse i allt. Det finns väldigt mycket inom kriminaliteten som man kan skriva om. I dagens inlägg så ska jag vända mig mot en stor grupp. En grupp som är väldigt bra att vända sig till först och främst, just för att inom den här gruppen, så har många en chans att vända och tänka i nya banor, på grund av att de ofta inte kommit så långt i sin kriminella karriär än: Ungdomar.

Så, vem är jag till att sitta här och skrva om kriminalitet? En random anonym kille sitter bakom en dator och tror sig veta saker. Jag kan väl börja såhär: jag har aldrig varit tungt kriminell själv. Jag har varit lite mer av en "hobby kriminell". Jag har gjort lite av allt genom åren, men aldrig varit med i gäng eller sysslat med grov kriminalitet. MEN, jag har gjort det som är väldigt viktigt att komma till insikt med. Att bryta mönstret, och inse att det är fel väg. Ni MÅSTE tänka på att det är inte en fråga OM ni kommer bli tagna. Det är en fråga om NÄR. När det sker, och ni blir dömda: så blir det plötsligt en annan grej. Det blir svårare att ta sig ur. Anledningen är att ni har brott i belastningsregistret, vilket gör att ni kommer få det mycket tuffare, gällande att få jobb och andra saker.

Jag började komma till insikt när jag kom i en situation på ett tåg. Jag köpte en barnbiljett på grund av att jag inte hade råd med vuxenbiljett (jag var då 21 år). Jag hade en väska med mig, med varor. Konduktören kom och frågade efter biljetten. Jag visade den som jag brukar, och tänkte inte mer på det. Helt plötsligt hör jag han säga: Jag får se din legetimation. Jag sa att jag inte hade någon med mig. Då bad han mig mitt personnummer. Jag kunde inte tänka, jag var chockad över att han frågade mig. Ingen hade gjort det innan. Så jag sa: jag är 21 år. Han sa: Du kommer få en böter på 1000 kronor. Sammarbetar du inte, så har jag rätt att tillkalla polis. FUCK! tänkte jag. Jag sa: nej det är lungt, ge mig böter bara, så hoppar jag av på nästa station. Det enda som ekade i mitt huvud var: POLIS!. Jag fick mitt böter, och smet snabbt av tåget. Då fattade jag: Det är så fruktansvärt enkelt att bli tagen. Jag började förstå att kriminalitet inte var något för mig.

Jag vet att livet kan vara jävligt tufft, och man känner sig inträngd i ett hörn av samhället ibland. Man kan känna sig besviken på väldigt mycket här i världen. Jag vet också att det är tufft för oss unga nu. Det är tunnt på arbetsmarknaden, konstiga lagar och allt det där. Men livet har så mycket att ge. Många försörjer sig kriminellt för att för att de känner en stor besvikelse på allt. Många vill känna att de är rebeller, och pissar på allt som är fel. Jag håller med, man ska inte bara sitta ner och titta på om saker är fel. Jag respekterar tanken och förstår att ni vill göra något. Men kriminalitet är inte svaret. Ni kan göra nytta på andra sätt. Ni vet vad ni tycker är fel, ni har era åsikter. Ni kan nå ut på andra sätt: Som en blogg eller musik tillexempel.

Så skänk er själv tanken! Hur vill ni leva? Se framför er, att ni gör ett val nu. Ni väljer att lägga ner allt. Ni börjar söka jobb/ sköta skolan och tar vara på de människorna ni älskar runt omkring er. Kanske har du en pojk/flickvän? Ge henne all tid du la på kriminalitet innan, visa att du älskar henne/han. Dina vänner och familj bryr du dig om. Folk börjar vilja va runt omkring dig, människor som uppskattar dig. Som ringer dig utan att be om en tjänst. Helt plötsligt har du jobb, en partner som du älskar, och mäniskor som du känner dig trygg med. Jag säger inte att du är en dålig människa nu, bara för att du kankse gör val som jag gjorde innan i livet. Du är bra även nu, men du har mer att få ut av det här livet.

Tänk er för och tänk efter på riktigt hur ni vill leva era liv!.

lördag 16 mars 2013

Presentation om bloggen

Jag. En ung man på 22 år, ifrån skåne. Mitt liv skiljer sig just nu inte så mycket från andras just nu. Allt jag gör är att försöka leva, älska, uppskatta och förstå. Jag är glad att jag är den person jag är. Den här bloggen kommer handla mycket om samhälle, om unga personen och vikten av att ta vara på allt smått som vi inte tänker på att ta vara på. Saker som finns där hela tiden, men som vilken sekund som helst kan försvinna.

Jag ska börja med att berräta om hur jag kom på att jag ville börja blogga. Mitt liv har alltid varit upp och ner. Jag har aldrig levt ifred, utan det har alltid varit negativa saker av olika skäl. Saker som jag bland annat själv har åstadkommit. När jag var yngre så levde jag som lite småkriminell. Inte för att jag ville utan för att jag mådde fruktansvärt dåligt och för att överleva. Nu i lite äldre dagar så har jag varit lite av en helgknarkare. Jag har missbrukat framför allt Ecstacy och Cannabis. Vikten av mina dåliga vägval är mycket på grund av drogerna. Man gick i en slags dimma hela tiden. En dimma som var väldigt svår att hitta ut ur. Men jag hittade ut och tänkte om. Hur? Det ska jag berräta.

Jag och min bästa vän satt hemma en kväll och tänkte ha lite kvalitetstid. Såklart så ville vi göra det här med Ecstacy. Vi blev fruktansvärt höga. Vi satt med varsin arm om varandra, höga på våra känslor och berrätade hur mycket vi betydde för varandra. Vi sa att det alltid skulle vara han och jag mot världen och att vi skulle sitta i 60-års åldern med whiskey och ciggar, samtidigt som vi tittade tillbaka på våra spektekulära liv. Kvällen gick och allt var på topp. Mer och mer känslosamma samtal uppkom. Senare samma kväll, fortfarande höga så började vi komma in på hur våra liv såg ut. Vi frågade oss själva om det var så här vi ville leva: liv med kriminalitet och droger. Både han och jag har alltid vetat någonstanns att vi kommer bli tagna någon gång om vi inte lägger av. Särskilt jag som som blivit tagen redan en gång. Då kom jag till en punkt i mitt liv, som antagligen kan ha varit livsavgörande. Vi vände riktning. Vi började skaffa andra intressen och andra tankegångar. Även om allt kändes hopplöst, så tog vi chansen innan vi var för djupt in i skiten, för att kunna vända. Jag är fruktansvärt stolt över mig och min vän när det gäller sådana här saker. Varför vill jag då blogga om det här? Jo, jag vet att det finns en hel del människor som känner att allt är hopplöst. Man känner sig mindervärdig, att man inte förtjänar bättre. Men det är inte försent förens du ger upp. Jag tänkte för mig själv: vill jag ha jobb, barn ,fru och uppskatta människor runt omkring mig, eller vill jag sitta i den här soffan hela livet och aldrig känna mig som människa. Valet för mig är enkelt.

Varför vill jag vara anonym? Jag vill vara anonym för att kunna skriva om saker, som jag egentligen inte riktigt är människa att stå för. Saker som jag har gjort och saker som jag borde ha gjort. Jag ser ingen anledning till att visa mig i person.